Igår kväll åkte jag och Hannes till Lund för att se min vän Marcus band Ghostbike. Det var trevligt, fint och bra.

Idag är jag ledig hela dagen lång och ska iväg på cykelutflykt.

I helgen har jag umgåtts med både hundar och katter. Jag skulle vilja flytta ifrån stan snarast och skaffa katt igen. De är de finaste djuren tycker jag, katter och ugglor.

Igår hade alltså mina vänners film, som jag jag medverkar i, premiär mitt på Möllevångsfestivalen (till min stora fasa). Min mamma som var i Malmö och hälsade på mig följde med, hon tyckte den var rolig. Själv led jag mest av att se mig själv på duken. Det går aldrig över, jag tycker det är urjobbigt. Jag vill gärna tro att jag går omkring och ser rätt normal ut här på jorden, som folk i allmänhet, men icke, jag ser mest väldigt lustig ut. Hur jag ens lyckats få ihop det med killar är för mig ett stort mysterium, för det kan då inte bero på att de tycker jag är het rent fysiskt, utan det måste vara något annat. Kanske är jag väldigt charmig eller rolig eller har någon annan fantastisk egenskap som döljer mitt mindre fördelaktiga utseende. Vad vet jag.

Hur som helst, trots min kameraskräck tycker jag att det är väldigt roligt att vara med i de där filmerna, så jag hoppas jag blir tillfrågad fler gånger. Jag får mig alltid ett väldigt gott skratt när vi spelar in dem. I första filmen (Straigth Edge to Death) kissade jag nästan på mig så roligt jag hade mellan varven.

Igår spelade jag och Hannes lite fotboll på stranden efter den numera sedvanliga simturen. Det var så kul att jag blev brutalt sugen på att börja spela i ett lag igen, så nu sitter jag här på jobbet och kollar in Korpföreningen Malmö Fotboll som jag tror skulle passa mig perfekt.

Jag lider dessvärre av en del fobier som jag gärna skulle vilja råda bot på. Dock tycks jag ha lyckats med att komma över min spindelskräck. Imorse upptäckte jag en spindel i min säng och jag var HELT LUGN. Jag viftade bara lite med kudden så att det blåste lite mot den, så att den skulle fatta vinken och lämna sängen åtminstone. Sen lade jag mig ner för att sova igen utan någon som helst panik, fastän den befann sig i närheten.

Så här lugn var jag inte angående spindlar för tre år sedan.

2007-10-16 22:04
Återigen en äcklig spindel i mitt badrum! Det är andra gången en sån där långbent spindeltyp dyker upp nerifrån vasken och kryper uppför handduken som hänger brevid medan jag står och borstar tänderna. Undrar om den bosatt sig där och om den kanske lagt ägg och förökat sig. Mår illa bara av tanken. Jag rusade ut ur badrummet som ett fånigt mähä och stängde igen halldörren som leder ut till hallen och badrummet. Så nu härjar spindeläcklet fritt där ute och jag kan aldrig mer gå på toaletten eller ens lämna lägenheten om jag inte tar strid med den, vilket jag vägrar. Jag fixar inte att ta kol på spindlar för jag törs inte vara i närheten av dem. Eller ens fånga in dem levande för att sedan släppa ut dem i naturen.

Jag är innerligt less på min spindelskräck och börjar inse att den tar sig alltmer patetiska uttryck. Kanske borde jag söka hjälp. Alternativt skaffa katt eller den där pojkvännen som inte har spindelfobi. Det finns en kille jag är lite förtjust i. Jag måste fråga honom om han är rädd för spindlar.

22:53
Var tvungen att gå på toaletten. Spindeln satt på min smutstvätt i tvättkorgen och häckade. Jag tjöt lite av skräck och sen blundade jag och sjöng lalalalalla. Normalt?! Tänkte att ja, Hannele, du är verkligen löjeväckande. Men jag mår seriöst illa just nu. Urk.

Den jobbigaste ångestfyllda rädslan jag lider av är ändå att bli fotograferad eller filmad. Jag avskyr nämligen att se resultatet, så jag trivs bäst själv bakom kameran där jag slipper synas eller höras. Ändå utsätter jag mig för, eller snarare tvingas utsätta mig för denna fobi titt som tätt. Jag hoppas att det en dag ska ge resultat i form av att jag kommer över det och inser att det inte är så himla jobbigt. Tyvärr har detta ännu inte inträffat så jag får gå omkring och lida varje gång det inträffar.

Just nu har jag två ångestframkallande saker framför mig, nämligen en premiärvisning av en film där jag skådespelar (som ska visas mitt på Möllevångsfestivalen) och ett reportage för en tidning där jag blivit intervjuad och fotad och det förvånar mig inte om jag återigen hamnar på första sidan av en tidning. Skit också, jag vill bara vara en doldis, introvert som jag är. Vet inte hur jag ständigt lyckas hamna i dessa situationer. Jag antar att det är universum som vill djävlas lite extra med mig och min patetiska skräck. Nåväl, jag biter ihop och FÖTRÄNGER allting.

Jag har absolut inget intressant att komma med. Min sommar fortsätter i samma hjärndöda stil och består mest av ett enda stort badande (och konstant ätande av jordgubbar). Så här somrig som jag är denna sommar har jag nog aldrig varit i mitt vuxna liv. Ikväll blev det två kvällsdopp och grillning med goda vänner. Nu sitter jag här hemma framför datorn och luktar saltvatten och känner mig lite skönt nedkyld då håret tar tid att torka.

Nu: titta på film. Eller kanske ett avsnitt Columbo, det var längesedan.

Trots ett 28 dagar långt och ofrivilligt springeuppehåll (pga värmen) sprang jag helt okej ikväll med mycket spring i benen i 50 minuter. Från Slottsstaden till Limhamn och förbi Cementa, sedan ner till Ribban där jag hoppade i havet en stund. Inatt kommer jag sova som en stock misstänker jag. Nu väntar jag bara på att Hannes-sötsaken ska komma hem från arbetet snart. Jag vill somna tätt intill och gosa ner mig i hans fina nacke.

Är ensam hemma, boyfrendon jobbar. Jag dricker lite rödvin och passar på att frossa i filmer om 2:a världskriget, ett av mina stora intresseområden som ni kanske vet vid det här laget. Annars inte mycket, söndag och lugnt. Steg upp klockan fem imorse för att jobba ett par timmar bara. Väl hemma igen sov jag från klockan 9:30 till 14:15! Det är galet så mycket förlorad sömn min kropp hela tiden vill ta igen. Nu är jag tacksamt nog ledig i nästan 3 hela dagar.

En riktigt fin sommardag idag. Hannes och jag tog cyklarna på tåget mot Helsingborg, hoppade av i Rydebäck och cyklade hem till Hannes mamma på Råå, där vi tog ett bad i havet med Hannes syster och hennes pojkvän. Därefter åt vi en god lunch i skuggan och resten av dagen spenderade vi på Louisiana tittandes på en utställning av Sophie Calle och en om Andy Warhol och Edvard Munch. Jag tror jag börjar gilla det här med sommar mer och mer faktiskt.

Jag har precis haft en hel brygga och halva Öresund för mig själv, då Svenne Banan bara badar när det är sol ute (för att bli brun antar jag), medan jag badar för att det är gött. Solen tar faktiskt även när det är mulet, jag är alldeles fräknig nu.

För övrigt så har jag så mycket som 8 blåmärken på mina ben! Jag vet inte hur jag lyckas eller vad jag gör. Det ser inget vidare ut, man skulle kunna tro att jag fått rejält med stryk. Jag har ingen lust att gå och gömma mina ben i byxor i den här värmen så jag får gå omkring och se allmänt misshandlad ut.

Jag har just gått med i en bokklubb som några av mina kollegor startat. Det finns alltså fler än jag som känner sig som hjärndöda robotar och törstar efter intellektuell stimulans. Jag känner mig så lättad efter att ha samtalat med folk som förstår precis.

Överlag vågar jag nog säga att jag är på väg ut ur min svacka nu. Jag ser framåt och gör det bästa av detta som är nu. Det känns skönt att veta att saker och ting faktiskt bara kan bli till det bättre.

Ikväll ska jag träffa Lai i Göteborg, vilket jag ser fram emot. En ljusglimt i jobbvardagen.

Ensam hemma. Känner mig asocial och lite småseg i huvudet. Dricker te, leker med min lumix och väntar på att Johannes ska komma hem, då vi har en bad-dejt. Jag vill simma ut till flotten igen och stå på händer i vattnet hela kvällen lång.

Ännu en konsekvens av sommaren; den färgar mitt hår rött. Jag har överhudtaget svårt för min sommarlook. Känner inte igen mig i spegeln längre. Jag ser ut som en flummig surfarkvinna eller som om jag varit på festival i en vecka och levt ett hårt campingliv. Blähhh!

Min boyfrendo är så fin. Hittade nyss en hel tidning med sudoku i min jobbväska som han smusslat ner tillsammans med en liten hälsning. Passar utmärkt nu när jag är besatt av att lösa sudoku titt som tätt. Tack så mycket gullet!